Ja, vad innebär det egentligen? Att låta sig ledas av livet?
Jag hör ofta ordet ”surrender” nämnas som en metafor för att låta sig ledas – men vad betyder det egentligen? Att vara ”surrendered”? Att låta sig ledas?
Internet menar att den direkta översättningen på ordet är ”överlämnad” och kanske är det precis vad det handlar om? Att överlämna sig själv till något högre, något som är mycket större än den lilla individen med den stora viljan som finns i min kropp?
I surrender. Jag överlämnar mig. Jag väljer också att lita på att jag är omhändertagen. Jag litar på att hur det än blir, så kommer jag att hamna där jag ska.
Jag ser framför mig en rutschkana, en sån som ser ut som ett långt rör med svängar åt olika håll. En rutschkana som jag kastade mig ner i som barn med armarna upp och benen ner, håret flygandes åt alla håll. Aldrig ifrågasatte jag om jag skulle komma ner, även om jag var helt ovetandes om hur vägen såg ut framför mig. Jag visste att hur det än blev, så skulle jag vara okej. Jag sträckte upp händerna och överlämnade mig till pirret och resan ner.
Jag tänker att det här kan användas som en vacker metafor för livet. Precis som rutschkanan, så vill livet så mycket med oss och det är vår uppgift att respondera på de ledtrådar vi får och lita på att hur det än blir så kommer vi att vara okej.
Viskningarna,
Ledtrådarna,
Den där rösten inom dig som stillsamt med trygghet säger ”JA, gör det där”
Min upplevelse är att det är i precis dom stunderna som det är mitt ansvar att följa med. Att viskningarna är livets sätt att leda mig, och att det i de stunderna är läge att respondera. Agera. Modigt ta nästa steg.
Jag tror att en vanlig rädsla är att vi ska bli passiva om vi låter oss ledas. Min upplevelse är tvärtom, det är först när jag låter mig ledas som jag kan skapa den verklighet jag drömmer om.
Nyfiken på hur du upplever ”ledtrådarna” från livet om vad som är ditt nästa steg? Dela gärna med dig i kommentarerna!
