Hur ska vi förstå varandra, på riktigt, om vi inte är villiga att lära känna våra olikheter?
Jag tror att vi, för att mötas i förståelse för varandra, behöver våga erkänna våra olikheter och bli nyfiken på de platser där vi skiljer oss åt.
På vilka sätt skiljer sig din fysiska upplevelse av att vara människa från min?
Låt oss ta våra hormoncykler som ett exempel 👇🏽🌹✨
Medan mannens hormoncykel följer en dygnscykel på 24h så följer kvinnan en cykel på ca 28 dagar. Kanske är det då helt naturligt att vi behöver OLIKA saker under månadens gång? Kanske är det naturligt för mannen att äta, träna, sova och känna på väldigt liknande sätt varje dag medan det för kvinnor faktiskt är helt onaturligt?
Vad gör det med oss kvinnor att växa upp i ett samhälle och en norm som är helt anpassad efter den manliga hormoncykeln? Var kommer våra behov in i bilden?
Kanske behöver det börja inom oss själva och i våra nära relationer?
Hur kan vi bli nyfikna på varandras olikheter och hjälpa varandra att förstå de platser där vi skiljer oss åt?
Under vår tacksamhetsceremoni för inte så länge sedan fick jag en lapp av @peternilsson_70 som berörde mig djupt:
”Jag gillar när du är öppen i dina faser så jag kan lära mig mer om att vara MAN (och att förstå och hålla dig)”
Och någonstans HÄR tror jag att vi behöver börja. I nyfikenheten. På oss själva & vår partner.
Vad behöver du som inte jag behöver? Varför är det här viktigt för dig? Hur kan jag stötta dig? Hur kan jag växa som man, eller som kvinna, genom att intressera mig för våra olikheter?
I vår relation har det varit avgörande att jag själv tagit ansvar för att lära känna min egen kropp och parallellt med det även kommunicerat vad jag upptäckt. En annan avgörande faktor har varit min partners nyfikenhet på mig och min cykel, som skiljer sig så markant från hans.
(Bilden beskriver en annan version av olikheter. En som älskar fotboll och en som precis fått gå på sin första match 😅)
Vill du lära dig mer om menscykeln? Lyssna på avsnitt #86 med @frida.herflow i podden Perspektiv här! 🎙️👋🏽